Mura lecablock - Verktygen som gör jobbet enklare

Att mura lecablock kräver inte särskilt många prylar, men det kräver rätt prylar. Den stora skillnaden ligger i hur noggrant du ställer första skiftet, hur jämnt du lägger bruket och om du väljer verktyg som passar tunnfogssystemet i stället för att kämpa mot det. Här går jag igenom vilka verktyg och material som faktiskt behövs, vad som är värt att lägga pengar på och vilka misstag som brukar skapa merarbete senare.

Verktygen som gör störst skillnad i praktiken

Jag delar alltid upp verktygen i tre grupper: sådant som styr linjen, sådant som lägger bruket och sådant som räddar dig när block måste kapas eller justeras. Det är sällan mängden verktyg som avgör resultatet, utan om de hjälper dig att arbeta metodiskt från första hörnet till sista skiftet.

Om jag bara fick välja ett specialverktyg skulle jag ta murarlådan först. Den gör större skillnad för resultatet än många tror, eftersom den håller brukmängden jämn och minskar risken för att du bygger in variationer i väggen. Nästa steg är att välja block och bruk som faktiskt hör ihop, för där avgörs hur lätt resten av jobbet blir.

Så väljer du material som passar väggen

Materialvalet styr både hur väggen beter sig och hur smidigt den går att mura. Lättklinkerblock finns i flera bredder, och bredden avgör i praktiken väggens tjocklek och användningsområde. I svenska byggen är det vanligt att blocken anges som 190 x 190 x 590 mm, men det viktigaste är att du väljer rätt system för just den vägg du ska bygga.

Jag räknar alltid med några extra block för kapning och spill. Det är billigare än att avbryta jobbet för att en hörnlösning eller en öppning inte blev som tänkt. När materialen är valda på rätt nivå blir första skiftet mycket enklare att få exakt, och det är där hela väggen avgörs.

Första skiftet avgör resten av jobbet

Det mesta som känns ”svårt” med lecablocksväggar handlar egentligen om ett första skift som inte blev riktigt rakt. Jag lägger därför mest tid på utsättning, hörn och snören. När det sitter kan resten av arbetet gå förvånansvärt snabbt.

1. Mät ut vägglinjen noggrant och kontrollera diagonalerna innan du börjar mura.
2. Sätt profiler eller markeringar i hörnen och loda in dem direkt.
3. Lägg glidskiktet på underlaget om konstruktionen kräver det.
4. Blanda bruket enligt systemet och se till att det är jämnt, inte för torrt och inte för vattnigt.
5. Börja i hörnen och bygg första skiftet långsamt, med snöre och vattenpass hela tiden i handen.
6. Rätta hellre direkt än att hoppas att nästa skift ska ”ta ut” felet.

Det är också här man måste vara ärlig med systemet man använder. Om du arbetar med tunnfog ska du inte improvisera fogtjockleken för att få igenom en skev sten; då bygger du bara in nästa problem. När första skiftet sitter rätt blir armering, öppningar och anslutningar betydligt lättare att hantera, och det är nästa punkt som brukar skilja ett proffsigt resultat från ett halvbra.

Armering och öppningar som inte får glömmas bort

Här ser jag flest misstag i mindre projekt. Väggen kan se rak ut på håll, men om armeringen ligger fel eller öppningarna är dåligt planerade kommer sprickor, svagheter eller onödigt krångel när installationer ska dras. Jag brukar tänka att murverket ska fungera som ett system, inte som en stapel block som råkar stå bredvid varandra.

Om väggen inte ska bära last upp mot bjälklaget behöver anslutningen upptill lösas mjukare, till exempel med en svag fog eller en flexibel list, i stället för att låsa fast allt hårt. Det minskar risken för sprickor när huset rör sig. När armering och öppningar är tänkta från början får du en vägg som är mycket enklare att leva med, och då återstår främst att undvika de klassiska nybörjarmisstagen.

Vanliga misstag när man murar med lättklinkerblock

Det här är de fel som kostar mest tid, och nästan alla går att undvika med lite disciplin. Det handlar sällan om att man saknar styrka eller vilja, utan om att man försöker spara minuter i ett moment som senare kostar timmar.

• Att välja fel blockbredd för väggens funktion.
• Att försöka mura utan murarlåda och sedan kompensera med för mycket bruk.
• Att låta fogarna driva iväg i tjocklek i stället för att hålla systemets mått.
• Att glömma armering runt öppningar eller i översta skiftet.
• Att lägga stötfogarna rakt över varandra i stället för i förband.
• Att kapa block utan rätt blad, vilket ger grova snitt och mer efterarbete.
• Att inte ta höjd för väder, vind och fukt under själva murningen.
• Att slarva med eftervård och låta väggen torka för snabbt innan puts eller annan ytbehandling.

Jag brukar också vara noga med att hålla väggen fuktig några dagar efter murningen om den ska putsas vidare. Det är ingen dramatik i det, bara sunt hantverk: materialet hinner stabilisera sig bättre och nästa skikt får ett bättre utgångsläge. Det är ofta de här små, tråkiga disciplinerna som skiljer ett jobb som håller från ett jobb som behöver åtgärdas.

Det jag själv skulle prioritera innan jag börjar mura

Om jag skulle starta från noll skulle jag inte börja med att köpa fler prylar än nödvändigt. Jag skulle i stället säkra tre saker först: rätt block för väggen, rätt bruk för systemet och ett sätt att hålla linjen genom hela bygget. Resten är viktigt, men det är de tre delarna som avgör om arbetet känns kontrollerat eller stökigt.

• Bestäm väggens funktion innan du väljer blockbredd.
• Köp murarlåda, vattenpass, snörslå och ett sågblad som är gjort för lättklinker.
• Räkna in armering, najtråd och ett glidskikt i budgeten redan från början.
• Planera kapningar och öppningar innan första stenen läggs.
• Ha några extra block hemma för spill, passbitar och oväntade justeringar.

Gör du de här sakerna rätt blir lecablocksmurningen betydligt lugnare. Då handlar resten mest om tempo, noggrannhet och att inte stressa förbi det som faktiskt bär hela väggen.